Idag träffade jag min fina vän Cicci och tog en kaffe med henne,Ellen och Johan.
The derps hade bestämt på morgonen att dom skulle åka iväg till Gävle där pappa rehabiliteras för att hälsa på en sväng.
Men eftersom tågen var inställda så skulle det bli buss ist,vilket innebär 2½ timme med buss och sedan byta till en annan buss som tar oss till de stället.
Men då erbjöd sig Cicci istället att skjutsa ner oss,vilket var guld värt! <3
Vi hade kul hela resan dit och hem och väl nere hos pappa så..ja,vad kan jag säga,det var helt magiskt att få träffa honom igen och få krama,pussa och prata lite med honom.
Vi stannade där med honom i två och en halv timme,men det kändes inte ens som en minut.
Jag saknar min pappa så mycket och älskar honom.
Han är våran hjälte i skinande rustning. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar