Tack som fan!

Hej allihopa..
Nu ska jag skriva av mig lite om allting och det är INTE fina ord.

Vart fan ska jag börja...
För det första så tackar jag alla,så kallade "vänner",för att ni verkligen visat mig vilka som verkligen stannar när man behöver er som mest och dom som bara vänder sig om och går.
Jag är så arg och besviken på er för jag trodde verkligen ni stöttade och brydde er om mig och Ellen.
Men där hade jag jävligt fel.
Jag kan räkna på ENA handen hur många som faktiskt frågat hur vi mår efter att farsan dog.
Trodde verkligen mer om er,men så fel vi hade...

Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig eller mina systrar,men lite medkänsla och en fråga hur man mår är väl inte så svårt tycker man ju.

Nåja,vi har tagit så mycket skit under dessa 10 år av missär att jag faktiskt säger vad jag tycker och tänker om människor nu för tiden.
Så den som tar åt sig av detta inlägg,well det är ditt problem INTE mitt.

Ha en trevlig kväll nu och tack för mig.